Hur hungrig/fattig skulle du behöva vara för att äta kött som en lettländsk gästarbetare glömt kvar i en frys på en camping?
Jag vet var min gräns går.
Det som såg ut som pålägg har jag begagnat sedan snart en vecka. Ballen har inte trillat av än (vilket jag förutsätter är ett symptom på att man fått i sig giftigt kött), så det känns hyfsat tryggt…
Påsen med fisk av okänt ursprung och dom ca 4kg sidfläsk i hel bit (och då menar jag hel bit) som låg i samma frys tänkte jag vänta lite med…
Bobo
Trenden startade för några år sedan när någon jävla sopa till chipsmakare fick för sig att börja tillverka stenhårda chips. Det tog inte lång tid innan även dom etablerade tillverkarna började erbjuda “ännu krispigare” chipssorter. Gott så. Dom som gillar tunna skärvor av glas kunde ju köpa dom. Lantchips, Västkustchips och andra varianter som inte går att tugga till en homogen massa utan som går sönder i små vassa skärvor av stenhårt friterad potatis som om man får en på högkant på fel plats i munnen leder till blodvite.
Som ni förstår var jag ingen storkonsument av dessa chips.
Jag har alltid hållit mig till klassikerna som jag vet går att äta. Och då menar jag alltså inte smakmässigt utan rent fysiskt.
Jag blev därför inte överlycklig när jag såg ett nytt tillägg på Estrellas Grillchipspåse. Det var några år sedan jag köpte chips senast…
“Nu ännu krispigare”. Jag chansade och besvikelsen lät inte vänta på sig. Ännu krispigare hade blivit för krispigt.
Vem fan klagade på att grillchipsen inte var tillräckligt krispiga. Ta hit den jävel så ska jag såga huvudet av honom med ett stenhårt grillchips. Nu har dom gått för långt. Fucka inte med mina chips. Tack.
Det var alles.
Bobo
Ps. Höll på att göra ett myteri igår och skulle precis köpa en påse OLW Grillchips. Men dom jävla idioterna har också “nytt krispigare innehåll”. Fuck you och alla som ser ut som er.
Det finns ett gammalt talesätt som säger att ingen mår bättre av att veta vad korven är gjord av. Korven är generellt gjord på sånt som annars inte hade gått att konsumera.
Korven är således vårt alibi för att slå ihjäl djur.
Det är korven som är skillnaden mellan det vi gör mot kor och grisar och det japaner gör mot hajar. Fångar dom, skär av dom fenorna och kastar tillbaka dom. Ingen hajkorv…
Om vi skulle behandla dom djur som blir korv på samma sätt så skulle vi alltså föda upp dom, slå ihjäl dom, skära ut filén och sen elda upp resten.
Är det så korvhatarna vill att det ska se ut?
Bobo
Det verkar inte som att det blir något julbord i år heller. Kuken.
Hade höga förhoppningar nu när jag har en blogg och allt…
Har fått en hel del uppmuntrande “du har inte missat något”, men skulle gärna få möjlighet att avgöra det själv.
Jaja. Hiatus-domänen är betalad ett år till, så jag får väl köra en ny drive om ett år igen.
Jag ska fan bli bjuden på julbord om det så är det sista jag gör!
Bobo
Nyss hemkommen från min första romprovning. Det gick bra. Eller iallafall så bra som det kan gå när man ska föreläsa en dryg timme om något som man inte hunnit sätta sig in i ordentligt…
30 deltagare varav 29 tyckte att det var kul och i viss mån lärorikt. Den sista , som alltid är en sur kärring av någon anledning, hade mage att avbryta mig mitt i ett skämt för att ifrågasätta om det verkligen var skämt dom hade betalat för.
Jag bröt ner det hela för henne.
Dom betalade 180kr/person och fick 8cl sprit vilket innebär ungefär 22 spänn/cl.
Dom betalade således för spriten och fick mig, lokalen, chokladen (som fanns med som tilltugg) och glasen på köpet.
Hon verkade inte övertygad, vilket jag valde att skita i och fortsatte i exakt samma stil. Fattar inte riktigt vad hon hade förväntat sig att jag skulle göra. Plötsligt veta massor om rom, kanske…
Bobo
Jag är som bekant en tämligen uppskattad provningsledare när det gäller öl.
Har hållit ett 500-tal provningar och känner mig ganska så trygg i ämnet.
Ikväll ska jag hålla en romprovning i Rimforsa några mil från Linköping.
Kan ingenting om rom. Däremot vet jag hur man underhåller ett rum (som blir rom på engelska) i en timme, så det ska nog gå bra!
Ska få en lista över sorterna som ska provas under dagen är det sagt…
Ska bli riktigt kul att hålla en provning igen!
Det är snart ett år sedan senaste provningen, så det känns lite som en nytändning.
Framförallt betalar det hyran för december.
Undrar vad jag ska prata om bara…
Bobo
Precis som alla andra som inte är en offentlig person så äter jag fortfarande bröd.
Ibland lyxar jag till det med rostat bröd.
Jag föredrar den billigaste av rostbröden. Dom brukar heta typ “dollarlimpa”, “veckolimpa” eller liknande och en färdigskivad limpa brukar kostar runt 12 spänn.
För drygt tio kronor extra kan man få en Pågenbakad limpa, som alltså borde vara godare. Men det är den inte. Den är tung och degig. Den billiga är alltså den goda. Hur fan hänger det ihop?!
Svaret kommer när man tittar på kilopriset. Min Dollarlimpa är bra mycket dyrare per kilo visar det sig. Klart att den är godast då!
Bobo
I länder där man äter med händerna finns det generellt regler om vilken hand man äter med. Den handen använder man inte till något äckligt. Bara till fräscha saker antar jag.
I Saudiarabien äter man med höger hand. Man torkar sig följaktligen i arslet med vänster.
Detta för att hålla bakterier borta.
Problemet uppstår ju givetvis när en svensk hamnar i en situation där vederbörande vill äta med den handen som inte används för arslet men tvingas använda skithanden ändå bara för att araberna torkar sig med vänstern.
Bobo
Kan inte påminna mig om jag har tagit upp det här ämnet tidigare här på Hiatus. Jag har dock tjatat om det i snart femton år.
Jag har aldrig blivit bjuden på ett riktigt julbord. I vår släkt finns det ingen kvar som gillar julbord, så det som serveras på julafton är i princip sådant som äts även på svarta dagar bortsett från någon form av potatisgratäng med ansjovis(?) som jag aldrig har smakat.
Jag tillhör den exklusiva skaran som lyckats antingen få sparken precis innan det bjuds på julbord eller hamnat på företag där traditionen tagits bort på grund av att “alla är så trötta på julbord”. Alla utom jag. Jag har ju aldrig fått ta del av ett.
Tror inte att jag skulle äta särskilt mycket och säkert inte tycka att det är det minsta gott. Precis som med all annan mat. Men det är inte det som är poängen. Poängen är att jag känner mig lurad.
Andra har blivit bjudna på så många julbord att dom hunnit tröttna. Jag skulle inte ens kunna nämna 10 rätter som ska finnas på ett julbord.
I år är jag arbetslös och jag kommer således inte bli bjuden på något julbord i år heller.
Det här är alltså ingenting som jag lidit i det tysta om. Tvärtom!
Jag har varit tämligen verbal i mitt missnöje ända sedan jag blev blåst första gången 2002.
Så nu utnyttjar jag även denna plattform för att be någon bjuda mig på julbord.
Om du läser det här och vill bjuda mig på julbord så får du gärna göra det. Det skulle verkligen uppskattas. Gärna på ett hotell. Har fått för mig att dom har bra julbord generellt…
Tack på förhand!
Bobo
…har bitit i en korv i tron om att det var en vanlig korv men snabbt märkt att det var ost i?
Om du har det så vet du hur jag har det just nu.
Jävla olustig känsla…
Bobo
Det är inte varje dag jag får anledning att skriva något i kategorin Mat & Dryck…
Mest för att varken mat eller dryck intresserar mig det minsta. Men i det här fallet rör det snarare dödsmedel än livsmedel.
Som rubriken skvallrar om handlar det alltså om linfrön i krossad form.
http://www.aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/inrikes/article23861427.ab
Det är alltså ingen bra idé att äta krossade linfrön.
Problemet är att kroppen gör om ämnet linamarin som finns i linfrön till det ohärliga ämnet vätecyanid.
Livsmedelsverket kräver att en varningstext som förklarar att det alltså är gift i påsen ska finnas på förpackningen.
Men antroposoferna i Järna (som driver Saltå Kvarn) låter sig inte hunsas hur som helst!
– Det är ju svårt att skriva på en förpackning att man inte bör äta
produkten. Då kan man lika gärna lägga ner den, säger Åsa Lindeblad,
kvalitetschef på Saltå Kvarn, till SVT.
Mmm. Om man skriver ut att innehållet är dödligt giftigt så kanske folk slutar köpa den. Det skulle ju ingen tjäna något på…
Dom där jävlarna jagar man som bekant bort med eterneller.
Fattar inte varför det inte har gjorts redan…
Bobo
Är inne i ett stim av snacksätande och då jag inte gillar några snacks speciellt mycket numera så har jag börjat botanisera långt ut i dom perifera snacksträskmarkerna i min jakt på något ätbart.
Snacks som jag inte kan komma på vem dom riktar sig till. Den typen av snacks som jag fick av min farmor när jag var liten. Det kanske är där svaret finns… Snacks som man köper till någon annan.
Den typen av snacks där man kan föreställa sig att råvaran är någon form av deg snarare än en växt eller ett djur.
Påhittade konsistenser som inte återfinns någonstans i hela världen utom i dessa märkliga påsar samsas med kryddimitationer som inte ens med lite god vilja kan hävdas likna det som står på påsen. Ungefär som om någon hade beskrivit en smak över telefon för han som skulle gjuta degstjärnorna eller vrida skruvarna.
Idag hade turen kommit till dillskruvar. Dill -Gott! Skruvar…ehh.. -Gott!(?)
På pappret ska det här vara svingott. Men någonstans skär det sig. Det enda som räddar det hela är att eftersmaken är helt ok och närminnet kort.
Finner mig själv sittandes med en helt ok smak i munnen utan att komma ihåg hur äckligt det som gav eftersmaken var när det fortfarande var fråga om smak och inte hunnit bli eftersmak.
Helvetets jävlar vilka vidriga snacks. Synd att man måste mosa i sig hela påsen…
Imorgon ska vi äta pomme pinnes här hemma!
Det ser jag inte fram emot kan jag meddela.
Bobo
Gick förbi den här alldeles nyss.
Ok. Låtom oss inventera.
Morsan
Pappan
Bonusbrorsan
Flickvännen
Kusinen
Farmodern (som gillar den äckliga marsipanlimpan)
Kompisen
Grannen
Svågern
Fastern
Syrrans nya kille
Men syrran har ingen favorit?!
Grannen har en, men inte syrran…
Då har ju inte alla en favorit!
Lögn och förbannad dikt. Och kom inte dragandes med att det inte finns någon syrra, för hennes nya kille har ju en favorit.
Nej, den här kampanjen borde anmälas och ansvarig reklamare borde få en snigel på ögat. “Alla har en favorit”, Skitsnack! Och ni vet dessutom om det!
Bobo
Ps. Det slog mig nu att han som kommer med påståendet inte heller har någon favorit. Hans flickvän har en, men inte han…
Alla utom två har en favorit borde kampanjen således hetat.
Varför får inte jag korrekturläsa alla kampanjer innan dom går i tryck. Det här är ju bara löjligt.
…så äter vi äpplen istället i vår familj.
Han plockar dom direkt från trädet och käkar allt utom kärnhuset…
Ska inte vara farligt enligt internet. Och internet har aldrig fel.
Bobo
Servera maten på en tallrik. En sten räknas inte som en tallrik. Inte en bräda heller…
Servera maten varm. Gärna god, men åtminstone varm.
Servera inte förkolnat bröd.
Ha inte en eldslukande gycklare.
Ha inte två gatumusikanter som går omkring i matsalen.
Hatar pingstkyrkan.
Bobo
…eller, kanske inte fest direkt.
Min käre vän Nicke påminde mig återigen häromdagen om en serie dumma beslut som i slutänden drabbade fler än nödvändigt.
Det hela hade sin grund i ett visslande kylskåp och ett oätet kräftkilo…
Jag hölls vaken om nätterna och ställde gradvis ner temperaturen i kylen för att den skulle hålla käften med det olyckliga resultatet att jag en natt råkade stänga av kylskåpet.
Än mer olyckligt var att jag skulle åka bort några dagar och insåg inte mitt misstag förrän efter knappt en vecka. Vid det laget hade kräftorna återfått sitt liv, ätit upp all ost och dött igen i min inkubator till kylskåp. Stanken slog emot mig och jag tvingades stänga kylskåpsdörren igen och ställa mig på balkongen för att utforma en plan.
Jag vet att kyla dämpar dofter. Så första steget i den nyutformade planen blev att dra igång kylskåpet igen på max och försöka minimera stanken av död röv och krondill.
Mitt i den tidskrävande kylprocessen (som kanske blev lite onödigt lång. Någon vecka eller två. Max tre…) kom Nicke på besök och innan jag hann stoppa honom gjorde han en ansats för att kyla sina öl.
Nu tvingades jag givetvis verbalisera min plan för att förklara och försvara det ruttna kräftkilot i kylen. Detta ledde av högst förklarliga skäl till en viss känsla av skam. Det blev ganska snart tydligt att min plan inte var helt vattentät och att jag nog skulle tagit tag i det direkt istället för att skjuta det framför mig och bara köpa hem torrvaror…
Nu var ju skiten kall, så ingen anledning att skjuta på det längre!
Handlingskraft blev mitt vackra namn för en kort sekund. Steg tre i planen var att städa ur kylskåpet. Steg två hade jag inte riktigt luskat ut än. Vad jag skulle göra med dom ruttna kräftorna alltså…
Bestämde mig i all hast för att bara lägga hela hinken i en Icakasse och kasta den i sopnedkastet. Sagt och gjort.
Ner med skiten i pösen och snabbt som fan ut i trapphuset.
Jag släpper påsen och någon sekund senare hör jag hur plasthinken slår i botten på soptunnan tre våningar ner. Nytömt!
Sweet! Det här ska vi sota för tillsammans!
Ungefär 20 minuter senare gick det knappt att vara i trapphuset och då detta skedde en fredag fick vi dras med lukten av ruttna kräftor och krondill i tre dagar.
Visade mig inte i trapphuset den helgen och har aldrig erkänt mitt brott i efterhand. Nicke låter mig aldrig glömma, dock.
Får ofta frågan “om man vågar öppna kylen…?”
En gång hände det! Vem har inte glömt ett kilo kräftor någonstans någon gång och sen låtit dom stå till sig någon månad?!
Bobo
Det har aldrig hänt mig förut men nu kan jag vittna om hur det känns om jag skulle bli kallad. Inte så troligt, kanske. Men ändå.
Jurek kom tillbaka från Polen igår och hade förutom en påse varuprover från vår framtida leverantör av framgång och rikedomar även med sig en skinka till mig. Rökt, tror jag. Fattade det som att det var hans frus skinka. Kan ha missuppfattat det hela också…
Måste erkänna att jag gillar känslan av att skära ett par skivor direkt från ett arsle när jag vill ha pålägg till en macka. Att få en rökt skinka av en vuxen karl kändes lite kymigare, men helt ok.
Har alltid trott att jag uppskattat att slippa skivmomentet. Men nu när jag konfronterats med det måste jag nog krypa till korset och erkänna att jag haft förutfattade meningar.
Kommer nog inte skaffa en egen skärmaskin, men kanske börja köpa mitt pålägg i större bitar framgent.
Kan man skära kaviartuben i skivor månntro…?
Bobo
…när dom är som allra bäst!
Bobo
Bar gärning.
Kommer in på en stark andraplats i fyndiga namn på krogar efter Restaurangutang (som har funnits på riktigt).
Vi ses på Bar gärning.
Synd att jag aldrig mer vill jobba med krogdrift…
Bobo
På vilket sätt är grillchips inte barbequechips?
Bobo
Även sharonfrukt är alltså kokosnöt…
Tror att jag har kommit på det nu.
Dom har en blind snubbe som låter sin hund placera ut skyltarna. Kan inte se någon annan förklaring.
Bobo
Iallafall när det kommer till skorpor.
Underskorpan är godare än överskorpan helt enkelt.
Sötare och sprödare och inte lika mycket luft i.
Är helt övertygad om att det skulle gå att ta bra betalt för en påse med enbart underskorpor. Är samtidigt lika övertygad om att en påse med överskorpor skulle bli omöjlig att sälja…
Tvärtom med muffins. Där är det toppen som är godast.
Stubben är ju mest degig och toppen är luftig och härlig.
Nu blev jag sugen på fikabröd.
Bobo
Det finns fyra bra sätt att döda sött.
Kyla, syra, kolsyra och mer sött.
Sötma blir nämligen mer påtaglig när de söta man äter eller dricker blir varmare.
Smält glass blir sötare t.ex.
Samma sak med Coca Cola, där även kolsyreexemplet kommer in i bilden.
Avslagen cola är sötare än kolsyrad. Och om den avslagna colan dessutom är ljummen går de knappt att dricka på grund av den allt för vassa sötman.
Om man kombinerar två olika söta komponenter så upplevs dom tillsammans som mindre söta än dom gör var för sig. Söt mat tarvar alltså en söt öl, eller en cola…
Om man råkat göra sin mat för söt är det enklaste att balansera upp det med lite mer syra.
Sött är gott men kräver balans, precis som alla andra smaker.
Bobo
Inte dom med något inuti. Helt vanliga mellansvenska hårda karameller, alltså.
Jag klarar av att suga på en i ungefär 4 minuter. Sen tuggar jag sönder den och tar en ny. Det här kan inte vara ett friskt beteende. Dessvärre tror jag inte att jag är ensam om det.
Varför tuggar man sönder hårda karameller? Och varför tuggar man på isglass?
Vill man bara få i sig skiten så fort som möjligt? Som en hund?
Jag hade fattat om det var så att man tuggade i sig den nuvarande för att få plats med en ny som smakar annorlunda. Men en påse Werthers original är det väl ingen som sultar i sig?
Tänk så länge en rulle Strong skulle räcka…
Bobo
När kände du senast att andan föll på och det var läge att köpa kastanjer?
Vad har man kastanjer till egentligen? Scrapbooking? Eller trär man dom på strån och äter dom som smultron? Kanske något med nätdroger… Kidsen träffas hemma hos någon med frånvarande föräldrar, röker spice och trycker upp kastanjer i röven?
Oavsett vilket så verkar det som att något gått snett på min lokala kastanjeria.
Döm av min förvåning när jag kom där med kastanjpåsen redo att fyllas till bredden med dessa träbitar och helt andra träbitar låg där istället! Håriga, utländska träbitar.
Då dom alltså kostar 99kr/kg och dessutom är kokosnötter så utgår jag ifrån att kastanjer är en fantastisk råvara att göra allt möjligt härligt med.
Ska man plantera dom kanske?
Köper kastanjeodlare sina trädfrön i speceriaffärer alltså? Eller är det någon form av domesticerad variant av bonsaikastanjenötspalm för privatpersoner vi har att göra med?
Bobo
