Blog Image

An unexpected break from work

Hund i soluppgång

Konst & design Posted on Tue, April 04, 2017 06:50:43

En morgon i början av april i Böda på norra Öland.

Bobo



Sugen på en ful bronshäst?

Konst & design Posted on Wed, March 08, 2017 15:06:52

Köp min mormors!

https://auctionet.com/sv/584426-skulptur-hast-bronspatinerad-metall-1900-tal-osignerad

Endast fem hundra spänn!
Som hittat…

Bobo



Fontratt

Konst & design Posted on Tue, November 22, 2016 16:09:40

Jag är här hela veckan!

Bobo



Webdesign

Konst & design Posted on Sat, October 15, 2016 21:33:28

En konstform som jag behärskade en gång i tiden.
Men till skillnad mot andra konstformer är webdesignen en i ständig förändring.
Visst, andra konstformer förändras också, men verktygen som används idag kommer inte vara obsoleta imorgon. En pensel är en pensel…

När det kommer till webdesign är det som sagt lite annorlunda.
Tekniken går framåt och i takt med att datorer och telefoner blir mer och mer avancerade utvecklas nya programmeringsspråk för att utnyttja den ökade prestandan i hårdvaran och ett tu apa så sitter man där och inser att det man en gång kunde inte längre går att applicera i den riktiga världen.

Det här är ett problem då jag inte har någon att vända mig till för att bygga upp sportcombi.se till en fungerande websida med all vad det innebär. Jag är således tvungen att göra det själv och då jag inte är främmande för att dela med mig av mina misslyckanden tänker jag göra det inför uppdragen ridå.

Byggandet av sidan sker således i realtid på www.sportcombi.se. Där får ni som läser hiatus.se (och alla andra som på något sätt fått reda på att sidan finns) möjligheten att följa en klåpares tafatta försök att bygga en websida i realtid.

Html-koden skrivs i notepad och ändringar och snedsteg publiceras i takt med att dom sker.
Det innebär att sidan kan ligga nere på grund av att jag skrivit en rad fel. Då får det ligga nere tills jag hittat den felaktiga kodraden.
Har aldrig hört talas om den här typen av öppenhet från en webdesigner, så jag hoppas att ni uppskattar att jag delar med mig av den här resan.

Räknar med att ha en sida att börja publicera artiklar på inom några veckor. Sen ska det till ett forum och en webshop för tröjor och dekaler… Men dom funktionerna skriver jag inte själv, som väl är…

Just nu jobbar jag på att få till en meny. Uppdateras inom kort… Återstår att se om det funkar. Det funkade -02 när jag byggde en websida senast, så det borde funka nu också. Eller…?

Bobo



23000?! För en klocka?!

Konst & design Posted on Mon, June 20, 2016 23:38:33

På den tiden då jag tjänade orimligt mycket pengar gjorde jag precis som så många andra i samma situation slag i saken och skaffade mig en fläskig rova.
Jag hade letat flera månader innan jag hittade det jag sökte.
Inte rund. Inte för plottrig. Absolut inget guld och självklart ett automatiskt/mekaniskt verk.
Det sistnämnda är viktigare än dom flesta har vett nog att förstå. Jag återkommer i det ärendet lite längre ner.

Valet föll till sist på en Oris Miles Davis tonneau Chronograph som inhandlades på Lidéns Ur i Linköping i slutet på juni 2003.
Handgjord-ish i Schweiz och med alla dom egenskaper som jag sökte i min då största investering någonsin.
För en klocka ska vara en investering. Inte en sådan som man tjänar en massa pengar på. Utan en sådan som man har hela livet.
Skillnaden mellan en klocka som kostar 2300kr och en som kostar 23000kr sitter inte i designen. Det finns massor av snygga klockor som är billiga. Men dom är billiga av en anledning. Dom innehåller mög. Precis som det finns mängder av skitfula men asdyra klockor som är fyllda med godis. Godiset kallas för det mekaniska urverket eller i modernt tal; det automatiska urverket.

Fickuret, som alltså kom på 1500-talet (!), och i förlängningen armbandsuret är den första bärbara datorn.
Ditt ur kunde tala om vad klockan var, såklart. Men det kunde även, om man kände rätt urmakare, tala om vilket datum det var, vilken fas månen stod i, om grannfrun hade lingonvecka och vem som skulle vinna SM-guld i hockey.
Allt detta utan ett enda kretskort och framförallt utan ett enda batteri.

Man förlitade sig på en fjäder, ett svänghjul och mängder av kugghjul. Fickuren var alltid handjagade. Men när någon (minns inte vem) frågade sin urmakare om han inte kunde sätta ett armband på hans fickur så öppnades en helt ny möjlighet (och typ en miljard problem som kom ur att klockan inte alltid är i samma position rent geografiskt. I fickan hänger den alltid rakt upp och ner. Armarna fäktar man med på ett helt annat sätt än magen).
Då en klocka på en handled som sagt utsätts för mer rörelse än en klocka i en ficka i västen insåg dom kluriga jävlarna att det gick att skapa självuppdragande klockor (när dom väl luskat ut hur dom skulle få dom att fungera upp och ner och efter att någon slagit dom i en dörrpost och eventuellt råkat pissa på dom).
Bakom urverket sitter svänghjulet som med hjälp av armens naturliga rörelser vrider upp fjädern genom att rotera. Energireserven håller igång allt i ungefär 36 timmar (på min klocka. Det är olika på olika modeller). Så man måste inte bära klockan varje dag. Det går även att handjaga om man går igång på sånt…

Att designa och sätta ihop en klocka med mekaniskt verk är en konstform som inte alla är lämpade för. Det krävs ett enormt tålamod och en tokstadig hand för att ens ta sig an utbildningen. Du får en grundutbildning och sen får du ytterligare en genomgång när du blir certifierad att arbeta med vissa märken. När du väl är utbildad så kommer du aldrig mer få se en manual eller en sprängskiss. Alla riktiga klockor monteras (och demonteras vid service) helt utan instruktioner eller facit. En skicklig urmakare kan plocka isär och sätta ihop vilken klocka som helst. Hen (första gången jag använder ordet!) vet vilken del som ska sitta var och hur det fungerar.

1969 sabbade japanerna allt. Det jobb som fjädern, svänghjulet och kuggarna hade gjort tidigare kunde ett litet batteri, ett kretskort och en bit kvarts göra lika bra. Om inte bättre.

Det visade sig att man kunde få kvartskristaller att vibrera genom att leda ström igenom dom. På så vis kunde man på ett mycket exakt sätt mäta tid ända ner till tusendelar genom att räkna vibrationerna och dividera med två tills summan blev ett och en sekund hade passerat.
Inte bara mer precis. Betydligt billigare än dom gamla stötarna i alpbyarna kunde göra det dessutom.

Saken var biff. Hela världen var såld på den nya innovationen och ett månghundraårigt hantverk höll på att gå åt helvete. En investering som gick i arv från generation till generation byttes ut mot något plastigt skit som folk köper för en sommar för att matcha foppatofflorna.
Jag kommer antagligen aldrig få råd att köpa en riktig klocka igen. Men jag är ganska nöjd i vetskapen att den jag köpte aldrig kommer sluta gå så länge jag rör på armen någon gång ibland. Min Oris är för övrigt det enda vettiga jag köpte för alla mina pengar när jag hade dom…
Det känns bra att jag (i mycket liten skala) bidrog till att hålla hantverket vid liv trots japanernas idoga försök att få allt att gå på data istället… Mindre och mindre arbete och mer och mer data.
Om jag hade 50000 över idag så skulle jag köpa en Omega PloProf från 70-talet…
…men det har jag inte och när jag väl har det kommer den antagligen kosta det dubbla. Precis som med äldre Porsche 911. Hade nästan sparat ihop till en 964 när dom helt plötslig blev dubbelt så dyra över en natt…

En Omega PloProf (Ploemeur Proffesional – Proffsdykare) från 70-talet kostade runt 30 när jag började spara till en. Jag sparar inte i samma takt som den ökar i värde, tyvärr. Så jag har mer eller mindre gett upp vid det här laget.
Det senaste halvåret utan inkomst har satt lite käppar i hjulen också måste jag väl erkänna.
Min tid som lyxkonsument var kort och numera väldigt fjärran. Men satan så glad jag är att jag iallafall hade vett nog att köpa rova så jag klarar mig livet ut och att jag aldrig fått för mig att byta den mot knark och/eller vapen när det varit lite kärvt under åren…

Bobo



Hiatus Anarchy Spider

Konst & design Posted on Fri, February 12, 2016 19:06:52

Bobo



Hiatus Stick Grenade

Konst & design Posted on Fri, February 12, 2016 17:21:14

Bobo



Hiatus Butterfly Grenade

Konst & design Posted on Fri, February 12, 2016 16:28:34

Bobo



Lagens långa lins

Konst & design Posted on Wed, February 10, 2016 23:20:27

Bobo



Putinanny Singers

Konst & design Posted on Fri, February 05, 2016 11:29:40

Bobo



Trumfkort

Konst & design Posted on Mon, January 25, 2016 18:48:53

Hiatus granat slår allt.
Fr.o.m 1:e mars 2016 har alla kortlekar 53 kort.

Bobo



Hiatus Militia

Konst & design Posted on Sun, January 17, 2016 19:47:51

Milisen har återkommit i flera inlägg sen bloggen lanserades för ganska exakt en månad sen.
Från början var Hiatus ett klädprojekt som jag har skissat på sedan 2007.

Precis som alla andra livsstilsorienterade företag hade jag planer på att knyta ett antal levande stortavlor inom olika extremsportgrenar till mig för att marknadsföra mitt klädmärke. Det var där milisen kom in i bilden.
Inspirerad av FMX-gänget “Metal Mulisha“, som var aktuella på den tiden jag ritade Hiatus profilen, döpte jag mitt hypotetiska “stall” till Hiatus Milita.
Det blev givetvis inget av det heller även om det nog var det klädprojektet som gick längst med fysisk provkollektion beställd och potentiella åkare kontaktade, men det blev såklart aldrig tryckt…

Men all grafik finns givetvis kvar och mycket av det som var tänkt att bli t-shirttryck och webshop kommer istället bli grunden till den här bloggen. Både visuellt och innehållsmässigt. Har bara glömt bort hur man bygger en hemsida, så det visuella får vänta tills jag får skrivkramp någon dag. Det måste ju hända tids nog.

Hiatius Militias profil bygger mycket på vapen och öststatspropaganda, men som jag tidigare varit inne på så är det ett intresse som jag har. Att rita av vapen och propaganda, alltså…

Undersökningar har visat att varumärken som marknadsför sig på ett “hårt” sätt är mindre framgångsrika än dom med mjukare grafisk profil och snällare färger.
Hiatus Militia hade enligt den undersökningen antagligen inte blivit någon succé, så det kanske var lika bra att det inte blev något den gången heller.

Men nu tänker jag som sagt ta tillfället i akt att dela med mig lite av ungefär 2 års helt onödigt arbete här på bloggen istället.

Scrolla förbi om du tycker att det är fult! Finns ett jättebra skämt om fisk längre ner på sidan…
Ett litet axplock av vad som kanske kunde blivit något.
Om det mot alla odds skulle vara så att just det här projektet faktiskt skulle sjösatts så hoppas jag att någon säger något!
Kommer antagligen aldrig få tummen ur om ingen ber mig.

Bobo

Ps. Maskar egentligen bara nu för att köpa tid. Samlar kraft inför det stora polisinlägget…



United States of Sverige

Konst & design Posted on Tue, January 12, 2016 09:43:40

Tänkte bara så vi är förberedda när beslutet väl är fattat…

Bobo



Jag och Arne

Konst & design Posted on Mon, January 11, 2016 17:10:07

1956 byggdes Rødovre rådhus i danska Rødovre. Var annars?! Det är klart, det kunde ju varit någon form av modulhus som byggdes på annan ort och transporterats i sektioner kanske. Jodå. Det här går bra. Jag kan nog motivera varför jag skrev som jag skrev om jag måste. Note to self: Köp nya raderband så inte allt måste publiceras.

Arne Jacobsen fick uppdraget att rita kåken och sin vana trogen tog han även på sig att designa i princip alla möbler och detaljer till huset när han ändå var igång.
Risken är ju annars att idioterna som ska disponera stället får för sig att ställa in fula möbler från dåliga designers i det vackra huset.
Icke!

Resultatet blev en stram och mycket välbalanserad miljö som stod emot såväl tidens tand som löjeväckande designtrender fram till någon gång på 90-talet när det började bli dags för en upprustning.
Rødovre rådhus, fasad (Bild från Google)
Rødovre rådhus, trapphus (Bild från Google)

När gamla hus byggs om och uppdateras måste ju allt gammalt ta vägen någonstans.
Det mesta slängs naturligtvis.
Vissa saker fattas det säkerligen beslut om på högsta ort. Det har t.ex hängt PH-lampor och stått Äggfåtöljer i offentliga miljöer i Danmark sen efter kriget. Stora värden som man inte gärna låter rivningsarbetare göra vad dom vill med.

Ofta auktioneras grejerna ut i bulk och hamnar i nya offentliga miljöer i någon annan dansk kommun. Tror att det funkar ungefär likadant i Sverige.

Men på ett eller annat sätt försvann en liten inredningsdetalj från vartenda våningsplan utan att det verkar finnas något beslut fattat.
Nämligen centraluren. Även dom ritade av Arne Jacobsen, såklart.
Tämligen värdelösa i ensamt majestät och framförallt utan något som styr den.
Arne Jacobsens City Hall original centralur från 1956

Den klassiska “City Hall”, som alltså ritades specifikt för Rødovre rådhus och inte gick att köpa, massproduceras numera och säljs lite varstans för några hundralappar.
Den enda visuella skillnaden mot originalet är att den numera har fått ett litet “Arne Jacobsen” tryckt på urtavlan. Det fanns inte på originalet som synes på bilden ovan.
Dessutom innehåller den nyproducerade kopian ett vanligt quartzverk med batteri och är således inget centralur.

Jag hittade min på Blocket för drygt 5 år sedan. Hon som jag köpte den av hade köpt den i tron att det bara var att sätta i ett batteri. Har en känsla av att alla som köpt den sen den togs ned från Rødovre rådhus har gjort det i tron att det är en vanlig väggklocka. Om än med en spännande historia bakom…

Jag visste i princip vad jag köpte. Jag köpte ett av tolv centralur som suttit i Rødovre rådhus. Efter vad jag förstått så satt det fyra på varje våning, ett utanför varje trapphus.
Det som behövs för att få det att fungera är egentligen bara något som skickar 12v +, polvänder och skickar 12v till med en sekunds intervall tills jorden går under eller strömmen tar slut…

Strömmen ja. Det är just strömtillförseln som gör att min original City Hall från 1956 inte hänger uppe för närvarande. Jag vill inte ha en sladd till den.
Så jag har satt en tjomme jag känner på att löda ihop kretskortet som ska styra strömmen och leta fram ett litet batteripack som får plats bakom utan att det syns och som inte brinner upp. Det har fallit på den sista detaljen.

Eld dödar bra idéer och håller vacker design borta från min vägg återigen (har aldrig hänt tidigare. Vet inte varför jag skrev återigen. Som sagt. Köpa raderband…).
Tids nog ska vi återförenas igen, jag och Arne.
Forza Niclas!

Bobo



Le Corbusier

Konst & design Posted on Sun, January 10, 2016 21:32:46

Charles-Édouard Jeanneret hette en tjomme som med tiden blev mer känd som Le Corbusier.
För dom flesta betyder inget av namnen särskilt mycket idag. Men hans dumheter påverkar oss mer än man kan tro.

Vi tar det från början.
1919 grundades Bauhaus. Skolan alltså.
Tanken med Bauhaus var att blanda konstnärer med arkitekter, möbeldesigners, grafiska formgivare och allmänt spretigt folk på ett och samma ställe.
Under den korta tid som skolan fanns lyckades den sätta sin prägel på världshistorien genom att sudda bort alla krusiduller och strama till design, arkitektur, typografi och i princip allt annat för att ge en renare upplevelse.

Kvar fanns rena, avskalade designer med fokus på material och nya produktionsmetoder.
Alla olika discipliner samsades och inspirerades av varandra för att i slutänden skapa klassiker som numera passerat det gyllene 75-årsstrecket och massproduceras utan licens. Dom är fortfarande svindyra, dock…

Ett bra exempel är denna Marcel Breuers B2 Chair (aka wassily arm chair) från 1925 gjord i förkromat stål och läder, som står i mitt vardagsrum sedan 6 år tillbaka. Min är veteran med en del patina, så jag behöver inte skatta för den. Besiktning vartannat år…
Inte så skön att sitta i, men fin att titta på.
Detta går dessvärre igen i en hel del av dom vackraste sakerna som lämnade Bauhaus.
Och det är här vi kommer in på Le Corbusier. Arkitekt, möbeldesigner och idiot.
Parhus i Stuttgart ritat av Le Corbusier (Bild från Google)

Han hade nämligen en idé om hur folk skulle bo. Idealet, som han såg det, var hans eget liv. Hans drömbostad bestod av en liten skrubb där han kunde ha sin hatt och en liten kokvrå. That´s it.
Det var helt enkelt inte hemma man skulle vara. Folk skulle sitta tillsammans på den stora takterrassen eller i något av alla gemensamhetsutrymmen som alla husets hyresgäster delade.
Lite som en munk eller en student alltså.

Efter andra världskriget hade många europeiska städer ett stort behov av att bygga bostäder. det är här Le Corbusier kommer in i bilden med sina dumheter.
Här har vi t.ex hans plan för centrala Paris.
Plan för ny stadskärna i Paris (Bild från Google)

Alla får sin egna lilla fängelsehåla att sova i…
Ni som har varit i Paris vet att han inte fick igenom sina planer. Iallafall inte i dom centrala delarna…

Men här läggs alltså grunden till det som sedermera ska komma att bli det vi kallar för “miljonprogrammen” här hemma i Sverige.
Baserade på Le Corbusiers idéer började man nu bygga upp stora områden av betong där allas behov skulle mötas i en och samma förpackning.
Problemet är bara att Le Corbusier som sagt var en idiot. En fantastisk möbeldesigner och arkitekt, förvisso. Men hans idéer om hur folk ska bo borde aldrig fått fotfäste överhuvudtaget. Vi betalar fortfarande priset…
Hagalund (Bild från Google)

Det han skapade var en boendeform som nog ingen egentligen tycker om. Det blev ju nämligen inte som hade tänkt sig. Takterrasserna uteblev och istället för ett gemensamt vardagsrum per våning sitter nu folk vägg i vägg och tittar på samma tv-program och hälsar knappt på varandra i trappen.
Vi vill nämligen inte bo i studentkorridor hela livet…

Tänk om han hade hållit sig till att rita hus som Villa Savoye istället. Då hade vi kanske inte ens haft ordet “förort” i SAOL…
Villa Savoye ritad av Le Corbusier (Bild från Google)

Bobo

Ps. Det kommer nog mer om Bauhaus framgent. Jag är rätt så förtjust i modernismen.
Scrolla förbi om det känns för jävla segt.



Aloha!

Konst & design Posted on Fri, January 08, 2016 18:36:10

När jag gick i gymnasiet hade min brorsa redan flyttat hemifrån och var säsongare i alperna.
Men han lämnade en hel del kläder hemma. Kläder som jag betraktade som våra gemensamma kläder tills han kom på mig och förklarade att så alltså inte var fallet.

Det innebar att en tröja som jag var väldigt förtjust i nu försvann ur rotationen. Den hade ett lotusmönster som gick över både bröstet och ryggen. Shit vad jag gillade den tröjan.
Jag letade efter en ny, motsvarande tröja för att fylla hålrummet i några månader.
Till slut bestämde jag mig för att plagiera trycket från minnet och försöka återskapa den istället.
Jag kom halvvägs.
Det som saknades var nämligen själva tröjan. En sweatshirt i en ljus vaniljgul nyans. Omöjlig att hitta visade sig.
Gav upp efter några år…
Hittade det tilltänkta trycket nu på en gammal hårddisk och kan konstatera att tröjfärgen har åldrats väldigt dåligt. Om jag skulle få tröjan idag hade jag nog inte tyckt att färgen var något vidare.
Men jag blev återigen lite sugen på att låta trycka den.
Fast kanske på blå botten istället…
Bobo



La Linea

Konst & design Posted on Tue, January 05, 2016 16:23:44

Linus på linjen hette han när han framträdde på bästa sändningstid i Anslagstavlan.
Min barndoms tecknade hjälte!
Förutom Kalle Anka på julafton och 5 minuter Tom & Jerry på Lilla Sportspegeln var Linus på linjen det enda tecknade jag hade att tillgå i ett hem utan parabolantenn.

Så Förra året gjorde jag en liten hyllning till La Linea, som originalet från Italien heter.
Gjorde den på spekulation åt Ghost Brewery, men det har hittills inte kommit någon öl som den passar på. Om den ens skulle vara godkänd med tanke på varumärkesintrång och sånt…

Men som ren hyllning funkar den hoppas jag!
Bobo

Ps. Det kändes lite mäktigt att vara “handen” och kunna jävlas med stackars Linus till max.
Jag utsatte honom för massor av skit innan jag till slut bestämde mig för att separera honom från sin jättestora ölflaska.



Triptyk i dåligheter

Konst & design Posted on Tue, January 05, 2016 16:08:46

Måste varit inne i ett dåligt stim när jag gjorde den här. Eller så kanske världen var i ett extra dåligt stim just då och att det smittade av sig på mig…
Hursomhelst var det mycket krigstema på mina kreationer under en period.

Denna triptyk i dåligheter skapades 2007 och avbildar tre sorters kommunistisk diktatur från sina sämsta sidor.
Det var på den tiden som jag hade kamouflagenät i taket i vardagsrummet…
Missade Dr. Phil idag också, så jag vet inte om det finns något samband.

Bobo



Question everything 2,0

Konst & design Posted on Tue, January 05, 2016 16:01:10

Rent krigstema i det här fallet. från Nagasaki och fram till hon den käcka amerikanska soldaten som poserade med nakna tillfångatagna irakier i koppel… Hittade dessutom en “Wanted”-poster där George W Bush söks för brott mot mänskligheten. Tyckte att den utgjorde en bra grund för detta kollage.
Mestadels tidningsurklipp i övrigt. Lite för dystert för mina egna väggar, men kanske något för dig?!

Kontakta mig på bobo@hiatus.se.

Bobo



Chiqiatus

Konst & design Posted on Tue, January 05, 2016 15:50:18

Hittade deras teckensnitt på ett gammalt USB-minne och kunde inte låta bli…
Formen, färgerna och symbolen skiljer sig från originalet. Enbart teckensnittet är detsamma. Men ändå är kopplingen solklar.
Dom har gjort ett bra jobb med sin logga kan man säga…
Undrar hur mycket jag kan frångå originalet innan det blir något helt annat.
Har en känsla av att det går att ta ganska långt innan man inte längre blir stämd på allt man äger och har.

Bobo

Ps. Jag klarar mig dock från stämning! Som bloggare får jag rita av, ändra och publicera vilken logotyp jag vill sålänge jag inte tjänar några pengar. Om jag dessutom kallar det konst får jag även sälja den.
Den dagen Hiatus Bananas når hyllorna däremot…



CCCCCCCCCCCCCP anno 2016

Konst & design Posted on Tue, January 05, 2016 15:39:15

Min tolkning av en “klassiker” från det sovjetiska postverket från 1979.
Originalet kan du se här.
Min ryska är sådär, men jag tror att det var 30års jubileum för något som hade med Berlin att göra… Säkert inget viktigt.
Han i bakgrunden var inte med på originalet. Det är kanske därför han är så arg?!

Behöver du få dina frimärken plagierade? Hör av dig till bobo@hiatus.se snarast!
Snart har jag säkert något jävla jobb att sköta och då kommer jag inte ha tid att plagiera längre…

Bobo



Foton

Konst & design Posted on Sun, January 03, 2016 13:58:45

I jakt på bra idéer har jag suttit och kollat igenom gamla telefoner.
Jag insåg att det fortfarande låg massa foton kvar på dom. Foton som jag inte har tittat på sedan just den telefonen dom låg på slutade användas.
har aldrig skaffat några molntjänster, så när en lur går ur tiden försvinner i princip allt utom kontakterna…

När jag bläddrade igenom dessa foton slog det mig att jag inte vill visa några av dom.
Inte ett enda foto på någon av mina gamla telefoner är tagna för att någon annan ska titta på dom. Enda anledningen till att jag plåtar grejer är att jag glömmer bort dom annars.

Mina foton är enbart tagna för mig och med “kom ihåg det här” som enda syfte.
Kanske måste ändra på det nu när jag är heltidsbloggare…

Bobo

Ps. Hittade ett foto från 2010 som jag gärna delar förresten!
Om det är du som gjort den eller om du vet vem som ligger bakom den får du gärna höra av dig på bobo@hiatus.se.



Öletiketter

Konst & design Posted on Sat, January 02, 2016 18:45:33

Helt arbetslös är jag inte, även om jag står utan uppdrag just i skrivandets stund.
Jag ritar nämligen etiketter åt bl.a Ghost Brewery, ett litet fantombryggeri som brygger sin öl på Bornholm, men som finns i hela Sverige på krogar och på Bolaget ibland.
Behöver du något ritat till ditt fantombryggeri?
Skicka ett mail till bobo@hiatus.se, vettja!

Bobo

Ps. Vet inte vad alkohollagstiftningen säger om öletiketter på nätet, så för säkerhets skull: Drick inte!



Snubbar jag känner till

Konst & design Posted on Sat, January 02, 2016 18:09:07

Kollagenojan fortsätter.
Jag ville göra ett kollage av porträtt.
Från början var tanken att samla massa porträtt och skapa ett stort porträtt av många små Ungefär som en mosaik. Men sen märkte jag att det finns programvara som hjälper en med sånt och då kändes det inte lika kul längre…

Så istället samlade jag på mig massor av porträtt (plus några andra foton) på snubbar som jag känner till. Spannet är ganska stort. Jag tog ingen som helst hänsyn till vilka snubbarna var eller vad dom ställt till med. Enda kriteriet som behövde uppfyllas var att jag känner till dom på ett eller annat sätt. Vissa har jag valt bort mest för att jävlas. Helan är med, men inte halvan…
När jag inte kom på fler så var jag klar.
Sen “Snubbar jag känner till” skapades har jag givetvis fått kännedom om fler snubbar. Så tids nog kommer en 2.0.
Enda problemet är att jag aldrig katalogiserade snubbarna. Så risken finns att det blir dubbletter. Så kan man ju inte ha det, så först måste jag skriva en lista över vilka som är med och helt plötsligt så är det inte längre ett konstprojekt utan en inventering…
Tills vidare får originalet hänga kvar.
Men nu har jag ju förvisso tid över för att göra en ny, större och uppdaterad version…
Det svåra är att komma på teman. Tjejer jag känner till vore ju det naturliga. Men det skulle kännas som att göra samma sak igen.
Hade en plan på att göra det med frimärken en gång i tiden, men då i betydligt större skala.
Det blev jag sugen på nu igen… Återkommer i ärendet!

Bobo



Den där tavlan…

Konst & design Posted on Sat, January 02, 2016 12:37:48

För några år sedan kom jag att tänka på en tavla som jag vuxit upp med.
Narcissistiskt nog föreställde den mig själv ståendes på en klippa med ett metspö. Men det var inget självporträtt. Konstnären som målade denna akvarell hette Alva och hade sommarställe i närheten av mormor och morfars stuga i S:t Annas skärgård.

Jag undrade vart den hade tagit vägen och ju mer jag frågade desto mer tveksam blev jag till att tavlan överhuvudtaget hade existerat.
Ingen i familjen kom ihåg den. Först trodde jag att den hängde hos morsan och farsan. Jag var så övertygad att jag inte ens trodde på det “nej” jag fick, utan gick ett varv i huset för att leta när jag besökte dom nästa gång…

Hade jag sett en annan tavla och satt in mig själv iden?
Är jag verkligen så jävla lös i pallet?
Jag letade runt lite på nätet och ett tag trodde jag faktiskt att jag hittat lösningen.

Den ser inte alls ut som jag kom ihåg den. Men ju längre tiden gick desto mer övertygad blev jag om att tavlan som jag tänkte på aldrig hade funnits och att Alva säkert hade målat något annat som jag blandade ihop…
Jag förlikade mig med min sykiska ohälsa och begynnande storhetsvansinne och gick vidare i livet.

Tills jag var uppe på vinden för ett tag sedan och bläddrade bland gamla tavlor.
Där låg den. Precis som jag kom ihåg den! Jag är inte galen!
När jag väl hittade den kom jag ihåg precis var den hade hängt. Hemma hos mormor och morfar. Till höger om dörren in till mammas gamla rum.
Antagligen tog jag med mig den när mormor flyttade och glömde bort den.

Den står fortfarande kvar på vinden. Men nu vet jag iallafall var den är. Och att den finns…

Bobo



Next »