Smaka på ordet. Ligger inget bra i munnen… Vasst och spretigt utan melodi.
Men vad innebär det och framförallt, lever vi verkligen i en?

Ordet dyker upp lite varstans på internet. Generellt inte bland människor som jag har så mycket gemensamt med.
Principen bygger på att sexuella övergrepp på kvinnor har normaliserats och att samhället exempelvis sysslar med så kallad victim blaming där den utsatta kvinnans agerande ifrågasätts.

Men frågan är om Sverige verkligen när en våldtäktskultur vid sin barm?
Hur ser vi på våldtäkt i Sverige?

Vi har ganska så stränga straff. Inte lika stränga som för exempelvis narkotikabrott, såklart, men ändå…
En våldtäktsman hyllas inte som en hjälte utan stämplas ganska så hårt av alla som får reda på vad fan han ställt till med (för det är nästan alltid en han när det väl anmäls. Där finns för övrigt en jämställdhetsfråga att kika på). Även oskyldigt anklagade får svårt att gå vidare på samma ort. Ingen rök utan eld och allt sånt härligt…
Det är svårt att sudda ut misstankar.

Alla (inklusive våldtäktsmännen) vet om att det inte är ok i folks ögon. Annars hade det väl inte skett på så folktomma platser hela tiden? Om det var ok hade det ju inte spelat någon roll om någon såg. “Jaha, någon våldtas, igen…”.
Men så är det inte. Ingen tycker att det är ok. Den felprocent som jag utgår ifrån finns räknar jag som psykiskt sjuka på ett eller annat sätt eller nyligen komna från just våldtäktskulturer. Det finns sådana. Men Sverige?

Slutligen så tänkte jag filosofera lite runt det där med victim blaming. Självklart är det förjävligt när en hel by går ihop mot en utsatt stackars flicka och kallar henne för lögnare som skedde för några år sedan när någon jävla mopperaggare som råkade vara son till grosshandlarn i bygden eller något liknande hade tvingat sig på en flicka i skolan. Men det skulle jag klassa som ett glesbygdsproblem snarare än ett nationellt sådant. Resten av landet satt ju inte direkt och applåderade deras beteende när det kablades ut…
Hasse Aro var jättearg. Minns ni hur arg han var? Han stod fan och vibrerade i studion när han pratade om det i något TV-program. På spåret, kanske?

Att beviskraven för våldtäkt och sexuella övergrepp är höga beror på att det är höga beviskrav på grova brott i största allmänhet. Man undersöker huruvida den avlidna kan ha dött av andra orsaker än mord precis som man (på ett så smidigt sätt som tillstår en stapel med konor) försöker utröna om våldtäkten kan ha varit något annat än en våldtäkt innan man förstör tillvaron fullständigt för den anklagade. Vill vi verkligen ha det på något annat sätt? Tror inte det…
Om vi hade haft en våldtäktskultur så vore det ju inga konstigheter för polisen att bara ringa till den anklagades arbetsgivare och fråga om XX kan komma ifrån några timmar. “Nej, inget allvarligt. En våldtäkt, bara. Han är snart tillbaka vid svarven”.

Så nej. Vi lever inte i en våldtäktskultur. Vissa av vårt lands våldtäktsmän kommer kanske från en, men det betyder inte att vi anammat den. När våldtog du någon senast? Nej, just det. Eller kanske ännu bättre. När hörde du någon prata om våldtäkt i positiva ordalag senast? Nej, trodde inte det heller…
Om dina svar inte matchar mina reaktioner så spricker allt, såklart. Känner mig ändå ganska så säker på min tes.
Det där med när man våldtog någon senast kan eventuellt vara lite lurigt. Det beror lite på vilken definition man går efter. Om du inte har fått skriftligt medgivande så är det ju nästan omöjligt att veta… Eller?

Till dig som fortfarande tycker eller tror att vi lever i en våldtäktskultur efter detta mycket grundliga inlägg har jag bara en sak att säga: Ta av dig offerkoftan och visa pattarna!

Inlägget sponsrades inte av RFSL (även om jag inte är främmande för att diskutera ett samarbete framöver. Bögfrågor ligger mig varmt om hjärtat sedan länge. Det klart dom ska få bo tillsammans, bögarna.).

Bobo

Ps. Kom inte dragandes med någon skit om att jag inte får ha en åsikt för att jag är vit privilegierad cis-man, för jag råkar faktiskt vara queer. “Queer – Ett brett begrepp som kan betyda flera olika saker men i grunden är ett ifrågasättande av heteronormen.” Boom. Jag lever med en hund och tycker inte att någon borde vara ihop med någon alls oavsett kön eller läggning.
Så fuck you. Fuck you very much. Jag får säga precis vad jag tycker i vilken hbtq-fråga jag vill! Jag står ju på din sida, syster! Tillsammans kan vi krossa patriarkatet! Kom igen nu!
Tjejer å-å-å tjejer. Vi måste höja våra röster för att höras!

Det där med patriarkatet och privilegier ska vi ta en annan gång. Det ser jag fram emot.

Postscriptet sponsrades inte av FI. (Ni behöver inte höra av er med era eventuella sponsringsförfrågningar. Förstår att det svider. En så bred kanal och allt…)