Jag har en hel del av det som i finare kretsar skulle kallas för lösöre.
Detta lösöre består till viss del av vad som i finare kretsar skulle kallas för delar av ett bättre bohag.
Detta lösöre har jag som en slags säkerhet. Ett garanterat värde som kan bytas mot rena pengar att betala räkningar för kan man säga. Garanterat i det att skiten garanterat blir sålt men med en osäkerhetsfaktor som består i att det inte är hugget i sten vad det faktiska värdet på detta lösöre är.

Då jag av tidigare redogjorda skäl inte gör något innan det absolut är nödvändigt så har jag nu satt mig själv i en förbannat dum situation. Jag hade inga som helst problem att betala mina räkningar den här månaden. Delar av mitt lösöre skulle delfinansiera nästa omgång var det tänkt. Problemet är att jag inte kommer ha möjlighet att kränga av skiten själv då jag åker till Öland på söndag. Jag har alltså pengar men dom är låsta i svindyra designerlampor från 60-talet och gammalt stengods med känd stämpel.
Lön för förvärvsarbete förväntas på lönekontot först i slutet av april. Det var där felräkningen gjordes… Som gammal tjänsteman är jag inte van vid det och tänkte i min idioti att jag skulle hinna få lön innan det är dags att pynta nästa gång.

Kan inte gärna släpa med mig ömtåliga grejer så lösningen blev att lämna in grejerna på auktion istället. Potentiellt innebär det ett högre försäljningspris än om jag sålt dom från bakluckan på IKEA-parkeringen, men samtidigt garanterar det en kommission till auktionsföretaget på fucking 25%(!).
Kändes lite saftigt. Dessutom tillkom 80 spänn per pryl för fotografering…

Så bara för att jag har så förbannat taskig framförhållning så blev det hela en drygt 25% sämre affär.
Om jag har lärt mig något?
Nej, vad skulle det vara?

Bobo