Det kanske inte framgick av det förra inlägget, men mitt nya mål i livet är alltså att lyckas ta mig igenom den här jävla dyngan en gång till.

Satt bänkad kl 20.00 (?) varje onsdag och missade inte ett enda avsnitt förrän framåt slutet. Missade när alla dog.
Att jag et att alla dör är i sig inget problem. Jag kommer nämligen inte ihåg vilka som pallade att jobba kvar som skådisar i Tre Kronor under hela seriens livstid. Dom som skrevs ut ur manus före det sista avsnittet överlevde således. Det ger en ny dimension som saknades senast.

Efter att ha plöjt igenom första säsongen med skräckblandad förtjusning måste jag säga att det som är mest påtagligt är följande:
Folk använde orden neger och blatte på ett väldigt otvunget och självklart sätt på TV för typ 20 år sedan. Känns lite fel när man ser det idag, men då var det ingenting man höjde på ögonbrynen åt…

Det ser ut som att alla skådespelare i serien har blivit tilldelade kläder från kostymförrådet. Alla utom Christina Schollin som ser ut att bara ha på sig det hon hade på sig när hon kom till inspelningen den dagen. En aning överklädd för att sitta som postkassörska kan man säga i dräkt i jordbundna färger och pärlörhängen.

Ingenting är trovärdigt och replikerna levereras som om dom lästes innantill för första gången. Inte Christina Schollin (och Ulf Brunnberg), såklart. Dom skådespelar som om dom stod på Dramaten.
Övrigt skådespel saknar lika mycket som dom två namngivna spelar över.
Bertram Heribertsons rolltolkning av karaktären Reine och Lasse Holms signaturmelodi lyfter dock anrättningen till en klar trea. Di-di-di didi-didi…

Bobo