Det har dykt upp ett nytt alternativ för den som antingen inte har råd med en riktig kista, eller som i mitt fall, inte bryr sig det jävla minsta om vad som händer med ens kropp efter att man vikit in hovarna. Den helt vanliga papplådan. Äntligen, måste jag säga.

Min inställning har alltid varit att det inte gör mig något om jag lämnas kvar i samma dike som jag hittas och att valfritt djur kan få äta upp det som finns kvar. Jag kommer vara sist kvar nämligen. Som yngsta sonen utan ambition att skaffa några fler närstående kommer jag hamna i en situation där det inte kommer finnas några anhöriga att ta hänsyn till förutsatt att jag får det höga nöjet att dö en naturlig död i ungefärlig snittålder.

Jag har alltid haft svårt att ta till mig hela konceptet med begravningar och hela principen känns väldigt religiös för mig. Jag är inte religiös och vill därför inte ha någonting med kyrkan att göra så länge jag lever. Vad som händer därefter är som sagt skit samma för mig. Men då det inte kommer finnas några efterlevande så innebär det att jag kommer kremeras och kostnaden för denna åtgärd kommer dras från det jag lämnar efter mig till allmänna arvsfonden. En papplåda känns rimligt. Allt annat vore fullständigt skruvat.

Fan. Det slog mig nu att jag i slutänden kommer ha tvingas gå på hela släktens begravningar men ingen av dom kommer behöva gå på min…

Bobo